Den 28 april 2025 fyller Lennart Dahlén 90 år! En av UMCK-klubbens lysande stjärnor på 50- och 60-talet, då han bland annat var RM-mästare i 250cc-klassen (dåtidens SM).
Lelle var en förebild för oss yngre i klubben – för sitt fantastiska sätt att hantera en motorcykel, för sin vilja att lära ut åkteknik, och inte minst för sitt sprudlande glada och busiga humör. Där Lelle fanns var det alltid skratt och gemenskap, något som fortfarande än lever kvar varje gång vi Veteranmedlemmar ses!
Lennart har undanbett all uppvaktning på sin stora dag, men vi föreslår att veteranerna skickar en SMS-hälsning – det skulle han säkert uppskatta! Missa inte heller att läsa vad Bosse Svensson och Totte Hallman skriver om Lelle från ungdomsåren. Grattis "Lelle"!

Bilden – Här har ”Lelle” redan börjat fira sin 90-årsdag med besök av flera av hans barnbarnsbarn!

Bosse Svensson minns!

1:a mötet med Lelle. Ett nedlagt grustag hemma i Ärentuna fungerar som en crossbana. Vid ett tillfälle, 1957, då jag är 11 år, ser jag en liten kille på en Maico som åker mer än dubbelt så fort som övriga åkare. Jag frågar större killar; vem är han? Svar: Lelle Dahlén. Jag berättar för min pappa att jag såg Lelle D i gropen; fan vad fort han åkte! Ja, förstår det, svarar pappa, han är ju en av Sveriges bästa crossåkare! Vad underligt tänker jag, elitåkare och jätteschysst, han pratade ju med oss småkillar och frågade vad jag hette! Där och då blev han min ungdomsidol.
Den 2:a avgörande händelsen med Lelle: Hösten 1966 var vi två på väg hem från en seriemotocrosstävling. Lelle frågar mig hur många poäng jag har för uppklassning till A-förare. Skamsen tittar jag på honom och svarar; inga alls! Lelle tittar lite uppgivet på mig och säger; Nej men Bosse, du kan ju åka motorcykel. Detta ögonblick sitter etsat fast i mitt minne. Men Lelles kommentar fick mig att vinterträna som jag aldrig gjort förut. Jag fick ett fantastiskt självförtroende och jag vann mina fyra första tävlingar 1967. 3;e helgen i maj hade jag de 25 uppklassningspoäng som erfordrades för uppflyttning till A-förare.

Bilden nedan - Lelle med lagerkrans och pokal som visar att han är Sveriges Riksmästare i motocrossens 250cc 1957!

Lite blandade bilder på Lelle!

Totte Hallman minns!

Lelle, och flera av de övriga UMCK-förarna som var med i Nymans stallet, kom ofta hem till Nyvalla för att träna på den bana som min bror Hasse och jag gjort i ordning i början på 50-talet. Jag minns speciellt en vinterdag då jag på den uppskottade banan för första gången fick studera Lelles åkteknik genom att försöka hänga med honom på min 98cc-kubikare. Gissa om jag försökte åka som Lelle – både då och många, många träningstimmar senare, han lärde mig mycket!
Ett antal år senare åkte vi tillsammans till många EM och VM-tävlingar till de flesta av Europas länder. Då fick jag åka med i hans bil då jag själv inte hade råd med en egen bil i början av karriären.
Det var svårt med ekonomin under dessa år så vi fick oftast sova i hans bil, en Volvo Duett där vi även hade våra motorcyklar som lastades ut på kvällen för att få sovplats.
Något år senare hade Lennart bytt upp sig till en Mercedes 170 Diesel. Motorcyklarna lastades då på en släpkärra plus att även Sivert Eriksson kunde få plats. Och billigare blev det med tre man som delade på resekostnaderna och åkte i samma bil. Men det var trångt att sova tre man i den lilla Mercan!
Tyvärr så hade Lelles gamla Diesel Merca en så svag motor att bilen inte orkade upp för de långa backarna som fanns på Autobahn vid Kassel.  Sivert och jag fick hoppa ur och springa vid sidan uppför backarna!  
Jag är evigt tacksam för att jag fick möjligheten att åka med Lelle i hans bil under dessa tuffa år. Tacksam är jag även för att jag under alla träningar och tävlingar fick möjligheten att studera Lelles sätt att hantera en mc.  Han briljerade med sin åkteknik och perfekta balans. Han hade perfekt kontroll över sin körning, aldrig någonsin såg jag honom chansåka med att ta ett spår över ”okänd terräng” för att vinna tid, ett sätt att åka som många förare använder sig av – och kallar det otur när de vurpar! Därför var Lelle en av de få förarna som klarade sig från skador under hela sin aktiva tid.
Jag är tacksam, glad och stolt över att ha Lelle som en vän, lärare och tuff konkurrent genom olika perioder av livet!
Grattis Lelle!
Bilden nedan - Så här glada kunde vi bli efter att ha sprutat lera på varandra!

x