En hösthistoria som innehåller: tårar, nostalgi, naturupplevelse, lite vemod men framför allt en massa glädje! Klicka på rubriken och - Läs om UMCK-Veteranen Bosse Svenssons nostalgitripp!
Bilden - Bosse på väg!
Bosse_Svensson

Det är en måndag förmiddag i mitten av oktober. Klockan är straxt efter nio, nattens hällregn har precis slutat men det ändå helmulet vilket gör att det fortfarande är halvmörkt ute. Mysigt, dags för en tur på mountain biken.
Cykelkläderna kompletteras med en fyra nummer för stor reflexväst. Det är en vecka in i älgjakten och jag litar inte riktigt på gubbarna häromkring som föredrar att vistas i skogen med bössa istället för på en mountain bike.
Att cykla mountain bike ger samma upplevelse som det gång gjorde på T (enduro) hojen. Skillnaden är att det går saktare och man själv får vara motor.
Stigarna i skogen är fulla av nedfallna löv, rötterna är snorhala och det är vatten och lera överallt. Fem grader varmt och på hyggena stiger vattenånga upp som en dimma.
Bo_Svensson_stig
Jag älskar dessa förhållanden. Precis som när jag var aktiv så hatade jag att åka i regn med däremot fick det vara hur skitigt som helst. En orsak var väl att jag nådde min bästa placeringar under dessa förhållande både i enduro och i cross. Jag var väl inte så snabb, däremot stark med hyffsad balans och riktigt envis.
Undantaget är dock att den allra bästa placeringen (5:a) i en enskild SM tävling i T kom i en tävling i maj där det efter tävlingen räckte med en dammtrasa att torka av hojen ??
Åter till MTB turen. När man hojar i dessa förhållande med mycket fukt i luften kommer det tårar i ögen från blåsten och kanske lite från fartvinden också. Liten tår kommer också från den nostagi som kommer över en när man minns tillbaka på 60- och 70-talet T tävlingar under dessa förhållanden. Oktober var ju högsäsong med race varje helg.
Lite vemod kommer också när man minns en SM tävl. i Upplands Väsby i oktober 1964. På den allra sista sträckan hoppar kedjan av och fastnar i framdrevet vilket tog långt tid att fixa. Utan det felet hade jag där gjort karriärens allra bästa resultat. Jag ledde hela tävlingen inför sista sträckan !!
Åter till verkligenheten. Min bana jag hojar är c:a 5 km lång. När jag kommer på andra varvet så står han där, han som ger en av Upplands bästa naturupplevelser: älgtjuren ! En "pinntjur", jag ser honom på c:a 100 meters håll, han har naturligtvis redan hört mig. Han har slutat äta av slyn han står i och bara kollar in mig.
Jag ser att jag kommer att vara c:a 20 meter ifrån honom om han står kvar när jag passera närmaste punkten. När jag har 25-30 meter kvar till den punkten så skakar han plötsligt på huvudet och återgår till att äta !!! Ungefär som om han tyckte jag var en knepig typ som hojade i leran.
Jag funderade en sekund på att stanna för jag hade mobilen med mig. Men den låg i en ficka med blixtlås, dessutom i ett fodral för skydd mot vätan. Det skulle ta för lång tid och han kanske skulle bli förbannad på att jag störde honom i maten, men troligare var väl att han skulle ledsna på mitt sällskap och dra iväg, så jag bara fortsatte. Nästa varv var han borta.
Som sagt, mitt i älgjakten och jaktlaget här har 2 stora och 2 små på licensen och hittills ha det fällt en kalv.När jag kom hem ringde jag naturligtvis en medlem i laget och berättade detta. Tur att man hade reflexväst !!
Jag fortsatte att åka, hur kul som helst och ju skitigare jag blir ju bredare blir leendet. Som barn som älskar att hoppa jämnfota i vattenpussar, men jag är ju 66 år. Men man skall ju vara rädd om barnasinnet säger dom. Det kanske är därför ett av mina barnbarn, Alice 6 år, kallar mig för "grabben". Gissa om man är stolt !
Helt plötsligt känns vattenflaskan lätt och jag kollar på cykeldatorn, jag har varit ute i över 2 timmar ! Hur kul som helst. Jag förmodar att dagens cross och enduroåkare regelbundet använder mountain biken för konditions och balans träning, annars är dom dumma.
Men hojen passar alla som kan cykla. Jag är förvånad att så få fd. aktiva hojåkare åker MTB. Från min aktiva tid kommer jag bara på Tomas Pettersson, en riktigt duktig elitåkare från Uppl-Väsby MK och sedan många år jobbande på Öhlins.

Bosse Svensson