I min berättelse - Motocross- och endurominnen del.1, som jag – Bosse Svensson - tidigare har publicerat här på websidan under ”Nostalgi”, har jag beskrivit hur jag som 10–11-åring träffade Lennart Dahlén för första gången.
Klicka på rubriken för att läsa vidare om ”Minnen med Lennart Dahlén”!
Bilden - Lennart Dahlén startklar på sin Jawa 250cc i Rasboloppet!
Lelle_Rasbo_-62

Lennart var då, i mitten av 50-talet, en av Sveriges absolut bästa motocrossförare och det var den kombinationen av elitförare och en fantastiskt trevlig och glad människa som gjorde att han blev min stora ungdomsidol.
Vi har, sedan jag själv började tävla i början av 60-talet varit klubbkompisar och han är nu, 75 år fyllda, samma mysiga kille. Därför känns det kul att kunna agera "spökskrivare" åt honom för några av hans minnen från 50-talet. ( Jag kan dessutom inte låta bli att lägga till några egna händelser som jag haft med Lennart).
Motorcykel på bilden nedan visar en av Lennarts träningshojar på tidigt 50-tal!. Denna maskin pinande han runt på de hemmagjorda banorna som fanns i grusgropar och skogsbackar. Träningen räckte som sagt till för att bli en bland de bästa i Sverige och att kunna
slåss i toppen på EM-tävlingarna. (Min kommentar; En orsak att det funkade att bli så framgångsrik trots dessa "enkla" träningshojar var att de åkte motorcykel så fort de kom åt. Hela tiden!)
Lennart berättade för mig att när han jobbade som "dräng" åt pappan hemma på gården så skulle pappan i samband med luncherna, efter maten, ta en tupplur på 15-20 min..Då hann Lennart ta hojen och åka några varv på träningsbanan i skogsbacken ! Varje dag, inget tillfälle till träning missades.
En gång när vi småkillar var och kollade i gropen när ett gäng (ett 10-tal) med Lennart i spetsen var och tränade så skulle gänget efter avslutat träning åka och bada. (dit var det c:a 6 km). Självklart föreslog Lennart att de skulle tävla dit, men efter det man kommit ut ur skogen så var det några km. kvar på landsvägen, då fick man bara åka i dikerna ! Tänk att möta dessa vildar som kommer farande i dikena på bägge sidor om vägen. Men vilken träning!
En gång när han skulle hem från "gropen" så fick han soppatorsk när han skulle korsa riks-13 (E4:an). Han la då hojen i diket och lånade en cykel av flickvännen och cyklade hem. Några dagar senare hämtade han hojen och den låg kvar! Idag skulle väl vilket fordon som helst vara borta på några timmar.
Lelle_D_HVA

 Bilden nedan visar något helt annat. Den är från en maskerad en lördagskväll på 50-talet. Det började med att en kompis ringer Lennart och vill att han skulle följa med. Resten av hans kompisgäng inkl. Lennarts flickvän var redan där men Lennart skulle inte med. Han skulle åka tävling på söndagen och var därför hemma för att sova och ladda upp.
Lennart var dock inte svår att övertala så som galant dam gled han in i lokalen och satt sig bredvid sina kompisar. En vän sa direkt: Det där är ju Lelle!. Nej sa Yvonne, (då flickvän - senare hustru) han är hemma och sover. Lennart var tvungen att flytta från kompisarna för att inte bli avslöjad. Han blev då uppvaktad av dessa två gentlemän på bilden som bägge bjöd upp till dans.
Två veckor efteråt blev han uppringd av dessa herrar som bad om ursäkt för att de dansat med honom! Så kunde det gå till på 50-talet!
Lelle_Mask

 

Några egna "Lennart" minnen.
Alla vi människor har väl ett antal händelser i livet, stora som små som vi aldrig glömmer. Jag har två/tre sådana händelser med Lennart.
Den första har vi redan berört, den gången jag träffade Lennart allra första gången.

Den andra händelsen är när vi två är på väg hem från en seriemotocrosstävling i slutet på september 1966.
Vi har precis passerat igenom Åby utanför Norrköping när Lennart frågar mig hur många uppklassnings-poäng jag har för att bli uppklassad till Senior i motocross . Skamsen tittar jag på honom och svarar ”Inga alls”! Lennart tittar lite uppgivet på mig och säger; ”Nej, men Bosse, du kan ju åka motorcykel”! Detta ögonblick sitter etsat fast i mitt minne.
Bakgrunden är den att jag börjat åka T (enduro) på hösten 1962. Till säsongen 1963 blev jag A-junior och till 1964 Senior. Jag började sedan under 1965 att också åka cross men där fick jag inte till det.
Men Lennarts kommentar fick mig att under vintern/våren 1966-67 träna som jag aldrig gjort förut. Jag fick ett fantastiskt självförtroende och jag vann mina fyra första tävlingar 1967.

Händelse nummer 3 kommer i maj 1967 då jag kommer hem från en crosstävling och håller på att lassa av hojen hemma. I huset brevid bor Lennarts bror och Lennart är där och hälsar på och ser när jag kommit hem.
När jag drar ner hojen i cykelkällaren så kommer Lennart ner för att hälsa och höra hur det gått. "Jag vann" - svarar jag och jag känner mig fantastiskt stolt att kunna säga det till honom och jag tänker samtidigt, utan att säga något till Lennart, på händelsen i bilen året innan som startade denna förvandlig av mig som crossåkare.
Vid pennan
Bosse Svensson