Under min aktiva tid åkte jag endast ett fåtal T-tävlingar när det var nattetapp. (Bla. endast en Kåsa) Anledningen var främst mitt riktigt dåliga mörkerseende men även till en del ekonomi då jag tyckte det var mycket pengar att investera i ett riktigt lyse för någon enstaka tävling per år.
Klicka på rubriken eller gå in under "Nostalgi" för att läsa fortsättningen på Bosse Svenssons "nattäventyr" i en SM-tävling i T!
Bilden - Bosse Svensson klar för start!
Bosse_S_SM-Start-65_003

Men här skall jag berätta lite om var en SM tävling och då "måste" man åka. Naturligtvis fick jag startnummer 1! Alltså ingen uppkörd bana som hjälp utan endast spåren efter några föråkare, typiskt.
Starten på 1:a sträckan var i början på en skogsbilväg. 15 meter efter start skulle man svänga vänster, där körde jag rätt fram !! Åkte dock inte så långt innan jag förstod att jag var fel och vände om. In på rätt spår och det tog inte lång tid innan startnr. 2 kom ifatt mig. Min räddning !
Det var Garry Johansson från Rasbo MK, (han åkte tidigare för UMCK) och jag kunde följa honom hela sträckan. Eftersom vi kom in på samma minut (det var minuttidtagning på den tiden) så fick vi samma avgångstid.
När vi kom till nästa kontroll för en ny specialsträcka så berättade jag för Garry om mitt dåliga mörker-seende och frågade om jag fick hänga på honom. Inga problem blev svaret. På hojen hade de flesta monterat en strömbrytare på kabeln till baklyset så man kunde stänga av detta under specialsträckorna. Dels för att all ström då gick till framlyset som då blev lite, obs. lite, bättre, men också för att det skulle vara svårare för en konkurrent att hänga på om man körde om honom. Detta hade Garry gjort på 1:a sträckan men nu var han så snäll att han lät baklyset lysa, detta trots att vi tävlade i samma klass !!

Jag följde honom ett antal sträckor och hann med, men så på en sträcka så var jag c:a 30-40 meter efter honom in i kontrollen och då hann klockan slå över till en ny minut. KRIS ! Detta beroende på att man normalt fick avgångtid minuten efter ankomsten. Vi skulle alltså komma ifrån varandra. Jag tjatade vilt på kontrollpersonalen att jag skulle få avgångstid i samma minut som jag kom, de var ytterst tveksamma tills Garry sa, låt honom åka ! Vilken kompis eller hur !! Därmed klarade jag hela nattetappen med hans hjälp och kom att ligga 7:a istället för kanske 27:a om jag åkt själv.

Vid en annan av dessa få nattävlingarna kunde jag ge tillbaka något genom att själv vara den hygglige kompisen. När jag kommer till kontrollen för sista sträckan så står en annan förare från Uppsala, Sören Asplund, "Biran" kallad, och har fel på lyset. Jag sa, du kan åka efter mig så du kommer i mål. Sagt och gjort, på med baklyset och iväg med Sören efter. Ungefär mitt på sträckan kommer vi körande på en liten väg i bra fart och plötsligt så skall vi svänga av vägen. Reflexmässsigt så tvärbromsar jag med motorstopp som följd. Motorstopp innebar att allt blev kolsvart. Sören måste också tvärbromsa och får också motorstopp och jag hör hur han kommer hasande i gruset, skrikande ! Jag kunde inte göra någonting annat än vänta på smällen.  Den blev inte så farlig men vi låg i en hög på vägen, två förare, två hojar och fullständigt kolsvart !!  Det tog en stund för oss, garvande, att hitta rätt på prylarna och få igång min hoj så det blev lite lyse i natten.
I en tidigare berättelse har jag redogjort för ytterligare en "natt SM-tävl." Den slutade i en stor sten på andra sträckan med trasig axel som följd. Denna skada förorsakade några veckor senare att jag fick bryta min enda Kåsa.
Det var tur att man inte är 10 år äldre, då innehöll alla T-tävlingar nattetapp. Då hade jag i dessa dagar fått skriva berättelser om någon annan sport än skogsåka på MC. Gud så hemskt !!
Vid pennan
Bosse Svensson